Fredag den 3 februari, Siaulilai 

Så var det dags att åka 14 mil norrut mot staden Siaulilai (uttalas sholee). Pia är en bra chaufför, så trots dåliga däck (vi tror att det var sommardäck faktiskt) så tog vi oss genom snöiga vägar fram till staden Siaulilai. Pia körde och jag var kartläsare.

Det tog ett tag att hitta men efter att ha kört något slags teckenspråk med en dam i en garn-butik så förstod vi ungefär åt vilket håll vi skulle åka.

Till slut kom vi fram till detta statliga barnhem. Jag gav barnhemmet de kassar jag hade haft med mig i bagaget när vi flög till Litauen. De blev väldigt glada över de fina kläderna.

Barnhemsföreståndaren Vilma t.h. Sekreterare Victoria t.v.

Även här var barnhemmet i fint skick, förutom korridorerna som var väldigt mörka. Vi fick inte fota barnen här, men blev visade runt. 

Barnhemmet hade olika indelningar. Nyfödda, sjuka samt olika avdelningar för olika åldrar.

En liten pojke låg så fridfullt i en spjälsäng av sjukhusmodell. Jag reagerade på att pojken borde ramla ur om han vaknade. Jag frågade vad det berodde på att han låg där och de förklarade att någon av familjemedlemmarna hade vid ca 6 månaders ålder slängt in honom i väggen och därav hade han fått en hjärnskada. 

Jag blir så fruktansvärt arg och kan inte förstå hur någon kan vilja göra illa någon så brutalt. 

Trots att barnhemmet var statligt så fick man inte pengar till de mediciner man behövde. Så det blev en tur till apoteket där de fick tala om vad de behövde.

Åter på barnhemmet så fick vi träffa de barn vi inte hunnit med att träffa. Klockan var runt 17.00. Många av barnen satt och åt middag som bestod av välling och flingor. Barnen satt som små robotar och åt ur en kopp med sked. Ingen spillde och alla barnen tittade lite försynt på oss.

Det var något ledsamt över hela stämningen på barnhemmet. Leksaker hade de massvis, men inget låg slängt som det brukar med barn i rörelse. Dockorna satt vid bord och stolar och hade kafferep, det såg ut som en utställning.

Som tack för allt fick vi en chokladask!
Efter middagen var det dags att åka tillbaka till staden Kaunas.